Vinden rör sig mjukt över vattnet, vassen, träden, gräset och mig. Den är skön och ljumen och svalkar mina varma fötter. Mest hör jag vindens sus men ibland även ett och ett annat vågskvalp mot de små solbelysta klipphällarna. Det är riktigt varmt idag, solens strålar glittrar i vattnet och jag sitter i skuggan av några vackra lövträd, lättad efter att ha släppt på trycket nere vid vattenbrynet.
Innan jag kom hit satt jag på en annan vacker plats, i en jättestor hästhage. Jag satt i skuggan av en stor ek och hade en fantastisk vy framför mig med hästar som betade så fint. Jag tog några bilder och tänkte precis börja skriva då jag upptäckte att en av hästarna blev nyfiken på mig och började lunka emot mig. De andra hästarna var inte sena med att hänga på och sådär på bara några sekunder så var hela hästflocken på väg emot mig. En liten våg av adrenalin rusade genom kroppenpå mej men klok och lugn som jag är så satt jag kvar och behöll lugnet. De kom fram, stoora, och började nosa på mina grejer. "Se så fredliga dem är bara man är lugn!" Tänkte jag i samma stund som en av dem slet tag i min påse och rev sönder den, jag gjorde ett lite halvlamt försök att stoppa det hela men det gick inte. Det var min mellis han ville åt, mitt päron.
När hans tunga hade fått smak på det godablev han hotfull mot de andra hästarna som ville fram och till min förskräckelse vek han öronen bakåt! "Så länge dem inte lägger öronen bakåt så är allt lugnt" hade ju jag tänkt när jag när jag bekymmerslöst trallade in i hagen tio minuter tidigare.
Hästen var lite för buffig och läskig för min smak så på helspänn reste jag mig upp, samlade ihop mina grejer och mig själv och gjorde allt för att jag skulle se lugn ut när jag gick därifrån. Som tur var följde ingen efter mig. Det ända jag tänkte på var närmsta flyktväg ut ur hagen och fick syn på ett bord på andra sidan av stängslet där stängslet såg som mest lättöverklättrat ut. Jag slängde över mina grejer som landade med en duns på det lilla bordet. Det gillade inte getingarna som hade byggt sitt getingbo under bordet. Så nu surrade det cirka hundra getingar runt mina grejer, arga getingar dessutom! Som tur var så såg jag inte att det var getingar, jag trodde det var bin och bin bits ju inte så efter att ha klättrat över stängslet och stått och peppat mig själv lite så vågade jag norpa åt mig grejerna inte förns då upptäckte jag att det var getingar.
Emma och hundarna är ute och drar kälke. Jag, Lukas och Tomas åker i bilen bakom.
Johannes har lärt Lukas att tigga när han står och lagar mat. Han tycker det är mysigt.
Här är Lukas oklippt
